Nu sitter jag här.


Hallå där.

Hoppas att ni haft en bra helg!
Måndag igen! dagarna bara försvinner så som veckorna, månaderna åren! Lille Kevin växer och blir stor. Tänk, han bli 6 månader nu den 3:e ojojoj! Min lille prins..

Jag har haft min underbara vän Linda här på besök idag. Så kul att se henne och prata lite trams.

Nu sitter jag här...
Min älskade har dragit till storstan igen för att jobba. Kevin sover lite och Saga är ute och leker. Allt är som vanligt men jag sitter här med en ensamkänsla som gnager i mig.
Jag har ju saker som skulle behöva göras men finner ingen lust. Känner mig bara hängig, rastlös, som att jag vill ut och hitta på något men vad? Jag känner mig ensam, allt känns tråkigt.
Ingen att prata med.
Klart att jag kan prata med Kevin och gosa med honom men det är nog snarare känslan att B har åkt. Han fyller upp så mycket. Jag har ju som sagt haft honom hemma nu så himla länge så det tar väl kanske ett litet tag att komma in i den här vardagen igen utan honom.

Lite panik har jag också.
Framtiden!?
Vad ska jag göra? Snart är  jag där. Tiden går ju så fort. Snart befinner jag mig där då jag inte är mammaledig längre, vad ska jag jobba med?
Vad vill jag göra?
Finns det något jobb där ute för mig utan att behöva plugga till något? Jag vill inte plugga. Jag vill bara ha ett jobb som jag vill hålla på med och som jag trivs med. Vill någon ha mig?

Åååå frågorna är många och svaren är få. Jag antar att tiden bara får visa hur det blir men det är ju så. Paniken infinner sig direkt man börjar fundera.!
Är det här i Orsa som jag vill/ska bo resten av mitt liv? Känns på något vis tråkigt men jag har min kära familj och släkt här! Jag skulle inte kunna leva utan dom.

Orsa.. Vilken håla egentligen men ändå så tryggt på något sätt! Jag har ju ändå vuxit upp här  och kan varenda vinkel och vrå. Skulle mitt barn försvinna så kan jag leta igenom den lilla byn ganska så fort haha. Man vet vad det är för folk här och hur det är att växa upp.
Jag kan låta mina barn springa ut och leka utan att som i en storstad behöva följa dom till en lekpark och behöva ha ögonon klistrade på dom.
Dom kan springa fritt och komma in för att få lite fika. Känna lite frihetskänsla och att tryggheten finns. Vara barn helt enkelt!
Skulle mitt barn försvinna i en storstad! PANIK! Vart ska man leta då lixom, vad finns det inte för skumma och konstiga typer runt varje knut?

Ja denna lilla håla är bra ändå på många sätt..

Framtiden, ja den kommer att komma :) Det ska bli spännande att se hur den ser ut..


Nu vaknade min fina prins och han ska få lite frukt sen tar jag mig kanske en promenad för att få tiden/dagen att gå..


Kramar till er! <3




Kommentarer
Postat av: Therese

Hej gumman! Idag pratade jag med en (vet ej vad hon hette) men hon visste vem du va genom hemtjänsten i Orsa. Hon sa att du var duktig (på ditt jobb där!!) så kanske kan det vara din framtid ;) Jag känner förövrigt igen mej i dina tankar. Inte om vart jag ska bo för jag har absolut hittat hem här... Men med yrkesval osv. Visst kan det tyckas fämmande och skrämmande men tänk så här: Du kan göra precis vad du vill!! Det gäller bara att bestämma sej och det är svårt... Jag är säker på att det kommer att lösa sej för dej. Klart att någon vill ha dej!

2011-05-30 @ 16:06:18
URL: http://theresevarld.blogspot.com

Lämna gärna några rader här:

Vad heter du?:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (Endast jag som ser)

URL/Bloggadress:

Vad har du på hjärtat?:

Trackback
RSS 2.0