I detta nu.
Så har jag en Kevin i knät eftersom att han är en väldigt social kille med väldiga närhetsbehov haha.. Han vill helt enkelt vara uppe och vara med om vad som händer och sker, så han vill helst inte ligga ner.
Saga min lilla sessa sitter brevid mig och kollar på bollibompa och efter det blir det ett bad för hennes del. B är hos en vän och kommer inte hem förren lite senare ikväll och själv sitter jag och bara myser av mina barns närhet efter att ha hängt lite tvätt vilket man göra varje dag numera haha :)
Denna dag har bara försvunnit tycker jag, inget speciellt alls har jag hunnit göra. Jag har inte ens sminkat mig, endast klivit upp och slängt på mig nå slit och släng.
Ja så idag känns det verkligen att man är en småbarnsmamma. I alla fall om jag tittar mig i spegeln och tänker "Nä men herregud!!! Hoppas inte att någon kommer för att hälsa på"
Jaja men får det inte vara så då?
I alla fall vissa dagar?
Ibland orkar man bara inte och mitt eget får ju faktiskt halka efter lite eftersom att tanken på mig själv är så långt bort som det bara går vissa dagar.
Det finns faktiskt annat som måste prioriteras när man har familj och små barn, speciellt en bebis.
Ha det så bra så länge!
Kramar <3
same here, everyday!
