Vit Inspiration

Hej på er.

För en vecka sedan fyllde våran lilla kille 1 helt år!



Mammas lilla prins var finklädd och smälte nog allas hjärta den dagen :)
Han fick äta tårta och kakor och fick många fina presenter. Presentpappret var väl det som var mest intressant som för dom flesta andra barn men OJ var han har lekt!

Det blev ett trevligt och lyckat kalas och Kevin njöt nog för fullt av all uppmärksamhet och att alla hans nära och kära var här :)


Tänk att det är 1 helt år sedan som han kom till världen.
Jag minns dagen som igår.

Den 3 december 2010

Vi klev upp tidigt för att åka in till mora lasarett eftersom att Bebisen inte velat komma ut och det hade gått 8 dagar över tiden.
Vi åkte in på morgonen, jag har för mig att vi skulle vara där vid 8 tiden. Jag fick ligga i ett rum med såna där pluttar på magen som känner av bebisens hjärtljud och ev sammandragningar. Samandragningarna var täta och hjärtljuden fina. Efter att kurvan tagits så skulle jag ner på ultraljud och vi fick se bebisen i ett betydligt större format än första gången haha. Jag vet att jag tyckte att det var svårt att se riktigt. Efter ultreljudet var det dags för en gynekologisk undersökning för att känna om jag var öppen någonting. Barnmorskan kände efter och sa på en gång "OJ! har du verkligen inte känt av någonting?" Jag måste ha sett ut som ett frågetecken och jag svarade "Nej vadå då?" Hon sa "Men du är ju öppen 4 cm! Nu måste ni åka in på en gång för nu kan det gå fort, det är lika bra att åka hem och packa väskan"
Jag tittade på Benny som hade ögen som golfbollar och såg minst lika chockad ut som jag :)
Vi skrattade lite nervöst och panikartat och begav oss ut till bilen samtidigt som vi funderade på hur vi skulle lösa allt.

Vi ringde min bror för att han skulle kunna skjussa oss och ta med bilen hem igen. Vi ringde min mamma som befann sig på jobb och sa att det var dags och hon blev helt över molnen.
Saga befann sig i skolan och hade ingen aning. Vart skulle hon ta vägen? Vi ringde hennes faster som kunde ta hand om henne tills min mamma slutat.

 Vi åkte raka vägen för att hämta Saga. Benny sprang in för att hämta henne och först då när jag satt i bilen så kände jag att jag började få värkar. Jag tänkte SHIT! Hur ska detta gå? Vi ska ju hinna ta oss till Falun också och det tar ju kanske 1 och en halv timme. Man vet ju aldrig hur fort det kan gå!
Saga kom ut i bilenn helt ivrig, shockad och överlycklig att nu skulle hon ju få bli storasyster :)
Hem fort för att hämta sakerna och att lämna över Saga till faster Helena. Mamma ringde! Hon hade tagit ledigt för att kunna skjussa oss, hon velade ju självklart följa med och önska oss lycka till.

Vi hämtade upp mamma men jag sa att jag velade köra så länge som jag klarade av det. Jag är så nervös att köra med henne haha.
Under resan ner blev värkarna mer och mer påtagliga men inte så att det gjorde riktigt ont!



Haha ja här ser ni en höggravid mamma på G! Spänd, livrädd och helt galen!!! Jag körde envist själv hela vägen till Falun. JAG VELADE HA KONTROLLEN! haha.
Mamma satt och oroade sig hela väg och tjatade på mig att jag inte skulle köra när jag hade värkar och att hon skulle ta  över men NEJ!

Väl framme så sa vi hejdå och mamma tog bilen tillbaka hem.
Vi gick in och tog alla trappor upp. Ja så är det när man har HISSFOBI! Gissa om jag var helt slut när jag kom upp. Vi fick oss ett rum och jag fick lite mat.



Sista måltiden som gravid blev biff ala lindström. Helt ok.

Benny behövde ju också att få något i magen så vi begav oss ner till resturangen för att han skulle få köpa sig något.. Ner för alla trappor! Benny åt och värkarna var väl i stort sett detsamma som förut, aningen starkare. Jag samlade kraft för att ta mig upp för trapporna igen men denna gång var det riktigt jobbigt, jag fick lov att stanna nästan hela tiden för att det började göra ont och jag hade inte ork att lyfta benen.

Väl uppe så kom vi in på rummet där barnmorskorna stog och väntade, Jenny och Ulliz hette dom och jag kan ju säga det att jag nog aldrig kunnat ha bättre barnmorskor!
Jag fick lägga mig neroch vila, barnmorskorna gick och jag bytte om till det otroligt vackra linnet man får, knästrumpor och kärringtrosor med en fet blöja i haha :)
Helt plötsligt kom dom!! Värkarna från helvetet !! Det blev bara mer och mer påtagligt och jag tänkte bara SHIT! Varför glömmer man så lätt bort hur det var och jag vet ju att det blir värre! Vad har jag gett mig in på!
Samtidigt så blir man så jävla förbannad på att karlarna ska ha det så jävla lätt. Det är vi som ska ha mens, det är vi som ska bära ett barn i 9 månader, det är vi som ska brottas med alla dessa hormoner, få humörsvängningar och bete sig som en idiot ibland och det är vi som ska föda barnet och inte nog med det så ska vi vara helt söndertrasade i kroppen efteråt och stå ut med amning som gör så in i norden jävla ont den första tiden...
Jaja nog om det men nog tänker man lite så när man ligger/står där och har så fruktansvärt jävla ont.

Benny trycker på signalknappen och  barnmorska kommer in. Vi förklarar att värkarna är starka och vi sitter tillsammans och kollar på klockan hur långt det är mellan varje värk. Hon lämnar oss och säger att vi ska trycka på knappen om det är något.
Efter ett tag så trycker han igen. JAG VILL HA RYGGMÄRGSBEDÖVNINGEN!
Jag hade den med Saga och den var en gudagåva så jag hade bestämt mig för att jag skulle ha den nu också. Hon ska bara känna efter hur mycket jag är öppen men då kommer orden som jag absolut inte velade höra! Tyvär så är det försent för den nu. Du är öppen 10 cm så nu ska du bara koncentrera dig på att föda..

WHAT?!
Jag skrek innuti mig, velade  bara kunna fly ifrån min kropp ett tag tills det var över men ICKE! Ingen återvändo här inte haha.
Hur fan skulle jag klara detta tänkte jag! Jag hade ju så otroligt ont.!
Vattnet gick och lite utav trycket minskade ju pga av det.

Efter några timmars nära döden upplevelse så kom det äntligen en efterlängtad bebis ut!



Ja man ser ju alltid så pigg och fräsch ut efter en förlossning haha. Världens stoltaste mamma med en alldeles färsk liten pojke som inte ens hunnit fått färgen än :)

Han skrek direkt han kom ut vilket jag blev riktigt glad för eftersom att med Saga så fick dom lov att springa iväg med henne på en gång för att få ut fostervatten som hon fått i lungorna.
Jag blev sååå lycklig! Vilken känsla, vilken upplevelse. Det var ju värt allt såklart! Tänk att vi fick en son! Nu hade vi en av varje..! :)

Det blev en liten Kevin. Längre än sin syster men vägde mindre :) Men vägt lite har då inget utav mina barn gjort herregud. Saga vägde 4630 g och Kevin 4380 g så här föds inga små barn haha.



En stolt pappa! <3



Välkommen till världen min underbara, vackra son! En helt färsk liten Kevin! OTROLIGT!
Klockan 14:00 ca så drog värkarna igång på riktigt och klockan 17:09 var våran prins kommen! :)

Om jag ska jämföra mina 2 förlossningar så är dom ju ganska så olika. Med Saga tog det 12 timmar. Jag fick ryggmärgsbedövningen och mina krystvärkar var nästan minimala så dom fick lov att ta ut henne med hälp av sugklocka. Känslen var ju också så gott som borta pga bedövningen och jag var helt väck av all lustgas så med henne så är stora delar av förlossningen ganska så suddig i mitt minne.
Med Kevin fick jag inget annat än lustgas, det gick väldigt fort. En intensiv förlossning med mycket smärta. Om jag skulle välja vilken förlossning jag skulle ha gjort om så vet jag inte vilken. Båda var ju jobbiga men ändå positiva på sitt sätt men om man skulle kunna kombinera dom 2 så skulle det ju vara jättebra.
Alltså att få en snabb och intensiv förlossning med lite smärta haha :)


Ja tänk att det nu har gått 1 år!
Jag är så stolt över min lille kille som växer och gror och blir en unik och vacker liten individ! Han är glad mest hela tiden och tycker om att busa :)

1 år och 1 vecka gammal idag!

Jag älskar dig Kevin!



Nu blev det ett långt inlägg och jag förstår om du som kikat in inte orkat läsa allt haha.
Jag skrev ju aldrig någon förlossningsberättelse efter att ha fått honom så därför skrev jag en liten sån nu istället..

Kramar!