Vit Inspiration

Kunde inte somna på 4 timmar inatt! Fick tillbaka panikångesten och halsen täpptes igen så det kändes som att jag inte fick någon luft, måste tillslut ha somnat av ren utmattning. Fyyy vad jobbigt det var.. Kände bara att jag önskade att Benny låg där bredvid mig. Jag låg och gjorde allt för att försöka tänka på annat och lugna mig själv men ibland tog paniken över så mycket så att jag var nära på  att ringa 112 men till vilken nytta. Jag är ju medveten om vad det är och att jag inte ska dö även om jag till 99% tror att jag är på väg att dö.. Det är så fruktansvärt svårt att veta hur jag ska handskas med detta, speciellt när jag inte har Benny vid mig som jag vet kan lugna ner mig något enormt <3

Det var i alla fall skönt att vakna upp i morse av att jag sovit i ett par timmar inatt i alla fall, det bar iväg upp till Saga förskola för besök i 1½ timme sen åkte jag hem och bara slog mig ner framför datorn. Jag orkade inte sätta igång med något på en gång och jag frös så jag slängde på mig både tofflor och morgonrock utanpå kläderna. Timmarna tickade iväg utan att jag kände för att göra något alls, alla jobbar ju också så att umgås med någon är ju inte heller något jag kan göra.

Jag hämtade Saga men jag kände att jag fick lov att handla på samma gång vi måste ju ha mat, inne på affären undrade jag vad vi kanske hade ätit om Benny var hemma och jag kände tårarna kom "Skärp dig, du står ju inne på en affär!" Helt utan anledning så kände jag mig stressad. Vad ska jag laga för mat idag?
INGEN ANING... TRÅKIGT.. Jag vill ha nyttig mat men vad?? ÅÅÅÅÅH jag höll på att bli tokig!!
Det slutade med att jag och Saga gick ut ifrån ica med endast ett smörpaket och en juice. *suck*
Vi satte oss i bilen och jag visste vad som väntade, Saga vill ju såklart hem för att leka med kompisarna som vanligt och jag lär väl bara sätta mig där hemma igen och känna mig allmänt ensam och orkeslös till något..
Vart är energin? vart är fantasin?
Jag körde en sväng genom orsa och kände ångesten igen (kippade efter andan) Nu får det vara nog kände jag och ska jag ringa vårdcentralen så får jag lov att ringa imorgon för att dom inte har telefontid och ringer jag i morgon efter ännu en kanske "sömnlös" natt så kanske jag får tid på eftermiddagen. Istället ringde jag sjukvårdsupplysningen..
Jag satt kvar i bilen på parkeringen hemma under tiden jag pratade med en jätte trevlig dam, massor av barn stog utanför bilen men jag vet inte varför. Jaja, damen jag pratade med fick mig lugnare i alla fall och hon sa det att känner jag av något så ska jag bara ringa till dom eftersom att dom har öppet dygnet runt.

Jag kliver ur bilen där alla barnen står och Saga säger att en kompis har något att visa mig, hon sträcker fram sina knytna händer, öppnar framför mitt ansikte och där är en stor spindel!!!! Jag hatar spindlar!! När jag kommer innanför dörren så sprutar tårarna, jag gråter och gråter. Jag saknar Benny.
Såklart så ringde jag honom på en gång och det var sååå skönt att bara höra hans röst. Tack älskling för att du är så underbar <3

Direkt efter samtalet åkte jag hem till mamma.. Varför ska jag bara sitta där hemma för? Jag känner att jag bara måste komma iväg och bara få umgås med någon jag också.. Nu är mamma snäll och bjuder på mat här <3

Det är väl xtra känsligt allt nu också eftersom att jag är med barn, det brukar ju gå så bra allt annars. Jaja i morgon ska jag upp och jobba och ag hoppas att det går bra i alla fall och att jag får sova inatt nu så att jag okar med.

Hoppas att ni slipper känna så här. Det är inge roligt.
kramar <3